Pussy Riot genomför performativ intervention vid Rysslands paviljong — experter oense om det är konst eller bara verklighet
Pussy Riot vid Venedigbiennalen tvingade konstvärlden att konfrontera sin egen paradox: att protest blir estetik i samma ögonblick den dokumenteras. Rysslands paviljong stod tom men blev ändå biennalens mest diskuterade verk.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Pussy Riot vid Venedigbiennalen tvingade konstvärlden att konfrontera sin egen paradox: att protest blir estetik i samma ögonblick den dokumenteras. Rysslands paviljong stod tom men blev ändå biennalens mest diskuterade verk.
Det är en händelse som Walter Benjamin förutsåg redan 1936, men som konstvärlden ändå bemöter med spelad förvåning. Pussy Riot protesterade vid Rysslands paviljong under Venedigbiennalen. Paviljongen har stått tom sedan den ryska invasionen av Ukraina. Att en tom paviljong kräver en protest säger allt om vår samtid.
Frånvarons semiotik: när tomrummet blir text
Professorn i performativa kulturstudier vid Södertörns högskola, Malena Ljungqvist-Dahl, menar att händelsen kräver en intersektionell läsning. ”Vi ser här en butlersk destabilisering av subjektspositionen där protesten och det den protesterar mot kollapsar i samma rum”, säger hon. ”Pussy Riot performar mot en frånvarande stat, vilket ironiskt nog är exakt vad Rysslands medborgare gör varje dag.” Hon tillägger att Bourdieus fältteori aldrig varit mer relevant, vilket hon för övrigt alltid tillägger.
Det finns något symptomatiskt i att Pussy Riot vid Venedigbiennalen Ryssland nu behandlas som en estetisk händelse snarare än en politisk. Curatorer tävlade om att kontextualisera aktionen innan den ens var avslutad. En gallerist från Chelsea försökte enligt uppgift erbjuda representation redan under protestens tredje minut. Konsten har alltid absorberat sitt eget motstånd, men sällan med sådan logistisk precision.
Den svenska kulturministern nåddes av nyheten under en middag på Palazzo Grassi. ”Jag tycker det är modigt och viktigt”, meddelade hennes pressekreterare i ett uttalande som lika gärna kunde handla om en ny barnboksutgivning. Ingen i den svenska delegationen hade besökt den tomma paviljongen dessförinnan. De hade dock besökt den danska baren intill tre gånger.
Rysslands kulturministerium har inte kommenterat händelsen. Detta tolkas av vissa som tystnadens retorik och av andra som att de helt enkelt inte bryr sig. Bägge tolkningarna är förmodligen korrekta. Den tomma paviljongen förblir stängd, protesten förblir dokumenterad, och konstvärlden förblir nöjd med sig själv.
Venedigbiennalen fortsätter som planerat, med vernissager där champagnen är ekologisk och solidariteten abstrakt.
