Svensk mediedebatt har nått kokpunkten efter att Trump FCC ABC sändningstillstånd yttrandefrihet blev veckans mest googlade fras. Granskningshotet mot ABC följer ett skämt om presidenten under Oscarsgalan och har fått svenska ledarskribenter att reagera som om pressfrihet just uppfanns i Stocksund. Resten av världen, som levt med politiskt tryck mot medier i decennier, har ännu inte svarat på Sveriges kollektiva mejlutskick.

När jag var i Beirut 2019 träffade jag en redaktör som fått sin tidning stängd tre gånger. Han skrattade åt att svenskar nu upptäcker fenomenet. ”Välkomna till planeten”, sa han och beställde ännu en kaffe.

Provinsiell panik i pressfrihetsparadiset

Händelseförloppet är enkelt. En komiker skämtade om Trump under Oscarsgalan. ABC sände programmet. Nu hotar FCC att granska kanalens sändningstillstånd. I Sverige tolkas detta som civilisationens fall, ungefär som när mjölken tar slut på ICA.

Som en källa i Bryssel förklarade för mig häromdagen: problemet är inte att en president hotar ett mediebolag. Problemet är att Sverige fortfarande tror att detta är ovanligt. Ungern, Turkiet och Indien har kört samma nummer i åratal utan att svenska kultursidor ens bytt typsnitt.

”Vi ser mycket allvarligt på utvecklingen i USA”, säger Bertil Rundqvist, fiktiv men representativ mediepolitisk talesperson. ”Däremot ser vi inte alls allvarligt på identisk utveckling i länder vi inte har Netflix-serier om.” Rundqvist medger att hans kunskap om FCC huvudsakligen kommer från en podd han lyssnade på under pendlingen.

Det verkligt fascinerande är den svenska reaktionens inre logik. Ett skämt leder till en maktdemonstration. Maktdemonstrationen leder till svensk debatt. Svensk debatt leder till att alla citerar samma paragraf ur tryckfrihetsförordningen. Ingen nämner att Sveriges egen public service-finansiering nyligen var föremål för politisk förhandling.

Men det vore förstås att jämföra äpplen med svenska äpplen, och det gör man inte i ett land som helst låtsas att frukten bara växer utomlands.