FILMRECENSION

Sällan har jag sett en kortfilm som med sådan kirurgisk precision dissekerar den mänskliga psyken. Som en av Sveriges ledande filmkritiker kan jag direkt identifiera vad regissören egentligen försöker säga. Trapped är ett mästerverk som kräver en kännare – och här är jag.

Filmen handlar om ett skolprank som förvandlas till ett moraliskt dilemma. Men låt mig vara ärlig: detta är egentligen inte alls en film om ett skolprank. Det är en film om Oedipuskomplexet.

Huvudpersonen – en ung man som jag tolkar som en klassisk narcissistisk arketypfigur – är djupt omedveten om sin egen destruktiva moder-fixering. Pranket han genomför är ingenting annat än ett symboliskt mordförsök på auktoritetsfiguren, det vill säga skolan som surrogatmamma.

Instängd av det undermedvetna – en jungiansk läsning

När karaktärerna i filmen ställs inför sitt moraliska test, ser vi tydliga tecken på vad Jung kallade ”skuggsjälvet”. De är inte bara fysiskt fångade. De är fångade i sina egna försvarsmekanismer. Sam Cutler-Kreutz förstår detta, precis som Freud förstod det innan honom.

Bikaraktärerna är lika fascinerande. Den tyste kompisen i bakgrunden uppvisar klassiska drag av undanträngd aggressionsproblematik. Hans kroppsspråk skriker undertryckt barndomstrauma. Regissören har nog inte ens förstått hur mycket han avslöjar här.

Filmen är kort, vilket är ett medvetet val. Korthet speglar karaktärernas oförmåga att hålla uthållig moralisk ståndpunkt. Allt detta är uppenbart för en tränad analytiker som mig.

★★★★☆
4/5

Tappar ett betyg eftersom ingen av karaktärerna verkar ha gått i terapi, vilket jag finner orealistiskt.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen