FILMRECENSION

Som en av Sveriges skarpaste filmkritiker vet jag när något är viktigt. Mint är viktigt. Det kände jag redan på mina läppar när jag försökte öppna popcornpåsen.

Mint är en BBC-produktion som omtolkar Romeo och Julia. Det är djärvt. Det är nödvändigt. Det är precis den sortens nytänkande jag brukar identifiera före alla andra.

Filmen handlar om omöjlig kärlek mot en bakgrund av kriminella gäng. Mycket likt Romeo och Julia, fast med mer hoodie. Regissören Charlotte Bergman – eller Regan, nu minns jag inte – har en otroligt distinkt visuell handstil. Jag är expert på att känna igen handstilat.

Aknen som förändrade allt

Den detalj som verkligen stannar kvar hos mig är att skådespelerskan uttryckligen var glad att hennes akne fick vara kvar i bild. Det är ett enormt konstnärligt beslut. Jag analyserade detta i tolv minuter på vägen hem. Aknen är kärlekens sårbarhet. Aknen ÄR Romeo och Julia. Ingen annan kritiker har sett detta, det är jag säker på.

Rapparen Loyle Corner – eller Carner – gör sin första filmroll här. Han spelar troligtvis någon slags brotig figur. Jag kände hans energi. Den var råbarkad och ändå mjuk, som ett plommon med keps. Det är vad jag kallar metaforisk närvaro.

De visuella effekterna beskrivs som häpnadsväckande och det stämmer. Jag häpnade. Tre gånger. Den tredje gången råkade jag spilla min lättöl men det är en annan historia. Mint är ett mästerverk om omöjlig kärlek, kriminell friktion och hud.

★★★★☆
4/5

Minus ett poäng för att de inte visade mer akne – det hade gjort filmen komplett.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen