I ett drag som experter kallar ’det mest symbolladdade inreseförbudet sedan Oscar Wilde deporterades från anständigheten’, har Storbritannien vägrat Kanye West tillträde till landet. En planerad festival har därmed ställts in, vilket enligt kulturkritiker utgör ett djupt sår i den västerländska konstens levande kropp.

Händelsen ställer oundvikligen frågan om statens roll som estetisk grindvakt. Kan ett lands immigrationsmyndighet verkligen bedöma konstens gränser? Riksbulletinen har sökt svar.

Det sublimas kollaps vid passkontrollens altare

Konsthistorikern och semiotikern Birgitta Djupdykning vid Södertörns fria tankesmedja är tydlig i sin analys. ”West är inte en artist. Han är ett pågående konceptuellt verk,” säger hon. ”Att porta honom är som att förbjuda Duchamp att ställa ut pissoaren. Staten begriper inte vad den gör mot sig själv.”

Festivalen som nu ställts in skulle ha samlat tusentals besökare. Dessa människor befinner sig nu i ett kulturellt vakuum. Tomrummet efter ett inställt evenemang är, menar Djupdykning, i sig ett konstnärligt uttryck – om än ett ofrivilligt sådant.

West har under det senaste decenniet rört sig bortom musikens konventioner. Hans uttalanden, hans tysta perioder, hans skor – allt ingår i ett sammanhängande performativt projekt. Att bedöma detta projekt med juridiska instrument är att använda en linjal för att mäta en dröm.

Storbritanniens inrikesministerium har inte kommenterat beslutet i estetiska termer. Det är naturligtvis symptomatiskt. Byråkratin saknar, som alltid, det vokabulär som krävs för att förstå det den fruktar.

— Fatima Tolkningsram, Kulturredaktör, Riksbulletinen