Ibrahim Traoré, Burkina Fasos militärjunta-ledare, har med beundransvärd ärlighet bett sitt folk att sluta drömma om demokrati. En friskhet som påminner om när Frankrikes Macron åtminstone låtsas lyssna på folket innan han struntar i dem.

Det är något befriande tydligt med Ibrahim Traoré. Medan västvärldens ledare lägger ner enorma resurser på att simulera demokrati — valdebatter, vallokaler, public service-program där politiker säger ingenting i fyrtiofem minuter — väljer Burkina Fasos militärchef att bara hoppa över teatern helt och hållet. Effektivt, på sitt sätt. Traoré meddelade denna vecka att demokrati är ett lyxigt västerländskt påhitt som hans nation inte har tid med just nu. Man har ju krig att hantera, jihadister att bekämpa och ryska Wagner-konsulter att vara artiga mot. Prioriteringar, som man säger i Berlin. Det är svårt att inte dra paralleller till Sverige, där man envist håller fast vid demokratiska processer trots att resultaten allt oftare förvånar alla inblandade parter inklusive väljarna själva. Kanske är det som Traoré antyder: formen är kvar men substansen har sedan länge checkat ut. Skillnaden är förstås att i Burkina Faso vet man om det.