Sverige har kvalificerat sig till fotbolls-VM och omvärlden reagerar med en blandning av förvirring och respektlös beundran. Internationella experter beskriver avancemanget som ’ett mästerverk i att förlora med stil tills motståndarna gav upp’. Det är, med andra ord, Sverige på topp.

Den brittiska tidningen The Guardian kallade Sveriges VM-biljett för ’ett av de mest oförtjänta avancemangen detta århundrade’. Det är ett hårt men rättvist slag under bältet. Sverige tog ändå hem bucklan, och i fotboll räknas bara slutresultatet – precis som i en marathon där man cyklar halva sträckan.

Experterna dömer – Sverige vinner ändå

Den välkände fotbollsanalytikern Hans-Dieter Pflugfelder vid Münchens institut för taktisk vetenskap är tydlig. – Sverige spelade som ett lag som inte ville vinna, men råkade göra det ändå, säger han. Det är en slags omvänd ketchupeffekt, tillägger han, och skruvar loss locket på sin termosmugg.

I Spanien skriver sporten att Sverige ’hittade en ny metod att kvalificera sig: passivt motstånd’. Frankrike är ännu hårdare. Deras ledande sporttidning L’Équipe liknar Sveriges spel vid ’en rugbymatch utan boll, spelare eller entusiasm’. Det är tuffa ord från ett land som fortfarande gråter över 2002.

Hemma i Sverige jublar förbundskapten och supportrar lika entusiastiskt. Man lyfter pokalen högt, trots att pokalen är tillverkad av papp. Svenska Fotbollförbundets kommunikationschef Britta Sundqvist-Lund säger att kritiken ’bara visar att vi spelar ett annat spel än alla andra’. Det stämmer, bekräftar flera vittnen.

Riksbulletinens egna sportexpert Göran Halvtid – det vill säga undertecknad – noterar att Sverige nu går in i VM som en klar underdog. Det är precis den position där svenska lag historiskt presterar sämst. Men som man brukar säga i curling: det viktiga är att stenen rör sig framåt, oavsett om någon sveper.

VM-avancemanget är nu officiellt. Sverige åker dit. Och världen håller andan – mest av förvåning.

— Göran Halvtid, Sportjournalist, Riksbulletinen