Centerpartiets Simona Mohamsson har i ett uppmärksammat inslag demonstrerat att Sveriges grundlag förblir ett av nationens bäst bevarade hemligheter — åtminstone bland folkvalda. Riksbulletinen kan efter noggrann granskning konstatera att kunskapen om regeringsformen tycks vara frivillig i det svenska parlamentet, ungefär som handtvätt på en förskola.

Det är noterat att Mohamsson, som i egenskap av riksdagsledamot har svurit att värna det demokratiska styrelseskicket, i ett publikt sammanhang uppvisade en förståelse för grundlagen som generöst kan beskrivas som impressionistisk. Redaktionen har kommit till slutsatsen att det rör sig om ett fenomen som snarare bekräftar regeln än utgör undantaget. Det svenska folket förväntas finna tröst i att deras representanter åtminstone kan hitta till riksdagens kafeteria.

Expertis efterfrågas — men finns den?

Professor Görel Ankarkvist vid Lunds universitet, expert på konstitutionell okunskap, menar att problemet är strukturellt. ”Vi har i vår forskning funnit att den genomsnittlige riksdagsledamoten har läst fler takeaway-menyer än grundlagsparagrafer”, säger Ankarkvist. ”Det är i sig inte förvånande, då menyerna har tydligare konsekvenser för deras vardag.”

Redaktionen har kommit till slutsatsen att det vore orättvist att enbart peka ut Mohamsson i detta sammanhang. Grundlagen är trots allt ett dokument som de flesta politiker behandlar som licensavtalet för en mjukvaruuppdatering. Man scrollar förbi och trycker på ”godkänn” utan att blinka.

Det är noterat att Centerpartiet i ett skriftligt uttalande framhåller att partiet ”naturligtvis värnar grundlagen i alla dess delar”. Formuleringen antyder, med sedvanlig partipolitisk elegans, att man inte med säkerhet kan specificera vilka dessa delar är. Riksbulletinen välkomnar dock den principiella hållningen, som i sin vaga allmängiltighet kunde appliceras på allt från tryckfrihetsförordningen till receptet på kanelbullar.

Det bör i sammanhanget påminnas om att Sveriges grundlagar utgör fyra dokument av sammanlagt hanterbar längd. De är fritt tillgängliga på internet, skrivna på svenska och kräver varken säkerhetsprövning eller bibliotekskort. Trots detta förblir de för landets folkvalda vad gymkortet är för gemene man i januari — något man vet att man borde använda, men som i praktiken samlar damm i plånboken.

Riksbulletinen som institution ser med tillförsikt fram emot den dag då kunskap om grundlagen blir lika självklar bland riksdagsledamöter som kunskap om sitt eget partis logotyp — men redaktionen räknar inte med att det sker under innevarande mandatperiod.