Kvittningsmordet: Vem slog ihjäl regeringens majoritet – och varför tiger alla?
Regeringens riksdagsmajoritet hittades livlös i korridoren efter ännu ett kvittningskaos. Ingen misstänkt har gripits men flera ledamöter uppges ha alibin som inte håller.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Regeringens riksdagsmajoritet hittades livlös i korridoren efter ännu ett kvittningskaos. Ingen misstänkt har gripits men flera ledamöter uppges ha alibin som inte håller.
Det var en till synes vanlig voteringsdag i riksdagen. Men bakom de tunga ekdörrarna utspelade sig något mycket mörkare. Majoriteten – som redan andades tungt – ska enligt uppgifter ha kollapsat helt utan förvarning. Vittnen berättar om förvirrade ledamöter som irrade runt i plenisalen utan att veta vilken knapp de skulle trycka på.
Brottsplatsen: En riksdag utan koll på sina egna
Kvittningssystemet, detta gentlemannaavtal från en svunnen tid, vilar på att politiker håller sina löften. Kan man föreställa sig en bräckligare grund? Det är som att bygga en bro av löften från begagnatbilförsäljare. Ändå har hela den svenska parlamentarismen förlitat sig på detta i decennier.
”Jag har utrett mord med starkare beviskedjor än kvittningslistorna”, säger Bengt-Ove Krimm, pensionerad mordutredare och numera konsult åt riksdagens förvaltning. ”Minst tre ledamöter hävdar att de var sjuka, men mobildata placerar dem på Systembolaget i Nacka.”
Frågan som ingen vågar ställa är enkel. Vem tjänar på kaoset? Oppositionen vittnar om ren oskuld, men deras leenden ska enligt uppgifter ha varit ovanligt breda under tisdagens votering. Regeringsföreträdare pekar finger åt varandra med en intensitet som normalt reserveras för de sista potatisarna vid julbordet.
Statsministern uppges ha kallat till krismöte. Men krismötet ska ha ställts in – på grund av kvittningsproblem. Ironin är så tjock att den kunde tjäna som isolering i riksdagshuset. Regeringen lovar nu en ”genomlysning” av rutinerna, vilket i politisk mening betyder att problemet begravs tills nästa gång.
Mordvapnet återfanns aldrig, men misstanken kvarstår: Sveriges regering fälls inte av ideologiska konflikter utan av att vuxna människor inte klarar av att räkna till 175.