Varje okänd konstnär kostar Sverige miljarder – det är dags att paniklagstifta
Ekonomikorrespondenten Per-Erik Underskott förklarar hur okända konstnärer hotar att rasera svensk BNP – med stöd av egenhändigt framtagen statistik.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
DEBATT
En ny undersökning visar att var tredje svensk inte kan nämna en enda levande konstnär. Detta är inte en kulturkris. Det är en ekonomisk massgrav som kommer att begrava BNP under ett tjockt lager av okunnighet och döda konstgallerier.
Låt oss tala klarspråk. Sverige befinner sig på randen av total kollaps. Inte på grund av inflation, räntor eller geopolitisk oro. Nej – på grund av att 3,4 miljoner svenskar inte kan nämna ett enda levande konstnärsnamn. Jag har räknat på detta. Siffrorna talar sitt dystra språk.
Enligt min egen modell – den så kallade Underskott-Nilsson-koefficienten – genererar varje okänd konstnär ett negativt kulturellt mervärde på 47 000 kronor per år och skattebetalare. Multiplicerat med 3,4 miljoner ger detta en kulturell förlust på 159,8 miljarder kronor. Årligen. Det är mer än hela försvarsbudgeten, dubbelt om man räknar med moms.
Kritiker invänder att konst inte direkt driver ekonomisk tillväxt. Dessa kritiker har tydligen aldrig hört talas om den kreativa ekonomin. Eller Venedigbiennalen. Eller det faktum att Danmark tjänar 2,3 miljarder euro om året enbart på att folk känner till Lars von Trier. Jag hittade den siffran på ett seminarium. Den är korrekt.
När konstnären dör i glömska, dör exportindustrin med honom
Tänk på kedjeeffekterna. En okänd konstnär säljer inga tavlor. Inga tavlor innebär inga ramar. Inga ramar innebär att snickeribranschen kollapsar. När snickeribranschen faller, slutar folk bygga hus. När folk slutar bygga hus, försvinner Skanska. När Skanska försvinner, upphör Sverige att existera som juridisk person. Det är grundläggande makroekonomi.
Regeringen måste agera omedelbart. Jag föreslår obligatorisk konstnärskunskap i alla arbetsplatsutbildningar, ett statligt konstnärsregister med personliga QR-koder, samt en kulturskatt på 12 procent på alla som vid kontroll inte kan namnge minst tre levande konstnärer. Pengarna öronmärks naturligtvis till att rädda BNP. Och konstnärerna, om tid finns.
De som säger att detta är överdrivet har inte läst min rapport. Den är 340 sidor lång och innehåller 17 diagram. Alla pekar nedåt. Sverige har ännu ett smalt fönster att agera innan kulturokunnigheten äter sig igenom välfärdsstatens fundament som termiter i en skulptur av obehandlat trä. Det fönstret stängs den 1 mars. Jag vet inte vilket år.
