LEDARE

Håkan Nesser sitter alltjämt bakom lås och bom. Inte på grund av bevis. Inte på grund av lag. På grund av rubriker. Riksbulletinen anser att det är dags att säga detta högt.

Riksbulletinen anser att Sverige befinner sig i ett tillstånd av djup rättslig koma. Fallet Håkan Nesser är inte längre ett rättsfall. Det är ett medieprojekt. Och medieprojekt har, som bekant, sina egna lagar.

Låt oss vara tydliga. Varje dag Nesser tillbringar i fängelset är en dag som tidningsredaktioner jublar. Klick genereras. Prenumerationer förnyas. Chefredaktörer köper ny fritidsbåt. Sambandet är inte svårt att se — om man bara orkar titta.

Det osynliga nätverk som håller en man inspärrad

Vem tjänar på att Nesser förblir i fångenskapen? Frågan är enkel. Svaret är obehagligt. Kvällspressen tjänar. Public service tjänar. Den anonyma kommentatorskåren på sociala medier tjänar — de som aldrig läst en enda av hans böcker men som nu plötsligt har starka åsikter om hans karaktär. Riksbulletinen noterar detta sammanträffande med djup misstänksamhet.

Rättsväsendet, å sin sida, har uppenbarligen abdikerat. Domstolarna läser tidningarna. Domare äger mobiltelefoner. De ser vad som skrivs. De känner av trycket. Att påstå att mediestormen inte påverkar rättsprocessen är att påstå att en orkan inte påverkar ett paraply. Det är naivt. Det är farligt. Det är, möjligen, avsikten.

Riksbulletinen kräver svar på en enkel fråga: när medierna bestämmer vem som är skyldig, vad gör då domstolarna? Jo — de bekräftar. De nickar. De skriver under. Och sedan låtsas alla att rättsstaten fungerar som den ska. Det är en föreställning värdig en amatörteater i en glömd landsortsby.

Sverige förtjänar bättre. Håkan Nesser förtjänar en rättegång — inte en redaktionskonferens. Riksbulletinen har talat.