Meta meddelade i veckan att man undersöker möjligheten att samla solenergi i rymden för att driva sina datacenter. Satsningen motiveras av att företagets AI-tjänster snart kräver mer energi än vad jordens elnät rimligen kan leverera. Det är oklart om aktieägarna lugnas av att lösningen på elproblemet nu bokstavligen befinner sig i stratosfären.

Å ena sidan är det svårt att inte imponeras av den teknologiska ambitionen. Rymdbaserad solenergi har diskuterats i decennier och kan teoretiskt leverera ren energi dygnet runt. Å andra sidan är det värt att notera att tekniken aldrig har fungerat i praktisk skala. Men framför allt bör man fundera över vad det säger om en affärsmodell som kräver rymdinfrastruktur för att vara hållbar.

Från serverhallar till satellitbanor

Metas datacenter förbrukar redan mer el än flera medelstora europeiska länder. Den explosiva tillväxten drivs främst av AI-modeller som genererar bilder, sammanfattar texter och rekommenderar innehåll. Enligt branschanalytiker kan energibehovet tiofaldigas inom fem år. Det är ungefär den kurva man brukar se strax innan något kollapsar eller revolutionerar världen.

Professor Gunhild Kvarndahl vid Handelshögskolan i Norrköping ser dock en logik i satsningen. ”Om man redan har bestämt sig för att bränna all tillgänglig energi på jorden är rymden det naturliga nästa steget”, säger hon. ”Det är samma princip som när man maxat alla kreditkort och börjar låna av familjemedlemmar i andra solsystem.”

Investerare reagerade blandat på nyheten. Teknikoptimister pekar på att Metas aktie steg två procent efter beskedet. Skeptiker noterar att aktien steg lika mycket veckan innan, när Mark Zuckerberg publicerade en bild på sig själv i surfshorts. Marknaden är med andra ord inte det mest tillförlitliga analysverktyget i sammanhanget.

Det finns förstås positiva aspekter. Om tekniken faktiskt fungerar kan den bli ett genombrott för mänsklighetens energiförsörjning. Problemet är att den utvecklas inte för att lösa mänsklighetens energibehov utan för att driva reklamalgoritmer. Det är som att uppfinna hjulet för att lättare kunna rulla en tärning.

Från ett strikt makroekonomiskt perspektiv illustrerar satsningen en strukturell snedvridning i kapitalallokering. De mest resurskrävande projekten i mänsklighetens historia drivs nu av företag vars intäkter kommer från annonsering av tandblekning och kosttillskott. Men så har det kanske alltid varit — de egyptiska pyramiderna byggdes trots allt inte heller av den mest rationella anledningen.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen