LEDARE

Det finns ögonblick då rättsstaten böjer sig, inte inför bevis eller lag, utan inför rubriksättarens penna. Håkan Nesser sitter i fängelse — inte för vad han gjort, utan för vad tidningarna skrivit. Riksbulletinen anser att detta är en skam av historiska proportioner.

Riksbulletinen anser att den svenska rättsskipningen befinner sig vid ett vägskäl, ett vägskäl så dramatiskt och så avslöjande att varje rättänkande medborgare borde lägga ifrån sig sin morgonkaffe och resa sig upp ur stolen, om än tillfälligt, för att reflektera över det faktum att en mans frihet nu tycks bero mindre på juridiska överväganden än på huruvida kvällspressen hinner publicera en dementikrönika innan nästa domstolsförhandling.

Det är nämligen så, och detta bör understrykas med den tyngd som situationen kräver, att domstolen i sin vishet har funnit att en frigivning av Nesser — i nuläget, under rådande mediastorm — skulle riskera att uppfattas som ett tecken på svaghet, en reträtt inför opinionen, vilket naturligtvis vore en fullständigt oacceptabel signal, oaktat att alternativet, det vill säga att hålla en man bakom lås och bom av hänsyn till Expressens löpsedlar, är ett scenario som de flesta rättslärda förmodligen inte återfinner i sina läroböcker.

Mediokratin: När journalistiken dömer och domstolen nickar

Det är ett välkänt faktum, som Riksbulletinen vid upprepade tillfällen och med stigande oro har påpekat, att den svenska rättsordningen vilar på principen att ingen skall dömas utan laga grund, en princip som nu, om man skall tro de uppgifter som kommit redaktionen till handa, kompletteras med den mer tidsenliga och minst lika inflytelserika principen att ingen heller skall friges om Aftonbladet just den veckan råkar ha lite lös spaltplats och ett behov av att fylla söndagsbilagan.

Rikssbulletinen noterar med en blandning av bestörtning och, vi skall vara ärliga, en viss mörk förtjusning, att det system som en gång byggdes för att skydda den enskilde mot statens godtycke nu i praktiken fungerar som en spegel av det publicistiska klimatet, och att Håkan Nesser, kriminalförfattare av rang och nu ofrivillig protagonist i sin egen mest absurda roman, kvarsitter i en cell vars väggar är tapetserade inte med juridiska argument utan med utklippta tidningsartiklar.

Redaktionen uppmanar med eftertryck ansvariga myndigheter, domstolar, åklagare och, inte minst, chefredaktörer runt om i landet att besinna sig, att återvända till rättens kärna och att inse att pressfriheten, den frihet vi alla håller så kär, aldrig var avsedd att fungera som ett fängelselås — en insikt som, om den inte infinner sig snart, riskerar att göra Sverige till ett land där straffets längd mäts i spalter snarare än i år.

— Styrbjörn Fastlås, Chefredaktör, Riksbulletinen