Val 2026 · Partianalys

Sverigedemokraterna (SD)

Tradition, trygghet och statistik som väljs med omsorg

Sverigedemokraterna är partiet för dig som är orolig för Sverige, trött på etablissemanget och gärna röstar på ett parti som suttit i riksdagen sedan 2010 och sedan dess blivit en del av just etablissemanget. Med rötter i en rörelse som de flesta föredrar att inte prata om, och en framtid som rikets troliga näst största parti, har SD lyckats med konststycket att vara både outsiders och insiders samtidigt — en sorts evig opposition mot sig själv. Den typiske SD-väljaren är en vanlig svensk som bara vill att saker ska fungera, och är helt övertygad om att problemet är att det finns för många som inte är vanliga svenska.

Sverigedemokraterna  – Historik

Sverigedemokraterna grundades 1988 ur spillrorna av flera rörelser som historieböckerna helst vill glömma. De tidiga åren präglades av uniformer, fackeltåg och ett politiskt program som, med partiets egna ord, behövde ”rensas upp”. Det tog ungefär två decennier av städning innan partiet 2010 klev in i riksdagen med 5,7 procent av rösterna, till den samlade chockens stora chock. Etablissemanget reagerade med en noga genomtänkt strategi: de bestämde sig för att ignorera partiet och hoppas att det försvann. Det försvann inte.Under 2010-talet sysslade de övriga partierna flitigt med att bygga en osynlig mur runt SD — den så kallade cordonpolitiken — vilket visade sig vara ett lysande sätt att göra partiet mer attraktivt. Varje gång riksdagens övriga åtta partier fattade gemensamma beslut för att hålla SD utanför inflytande, steg SD i opinionen med ungefär tre procentenheter. Det var en strategi av sällan skådat politiskt självskadebeteende.

År 2022 kom triumfen. SD blev riksdagens näst största parti med 20,5 procent, och Tidöavtalet gav dem reellt inflytande över regeringens politik via rollen som stödparti. Jimmie Åkesson, som lett partiet sedan 2005 och förvandlat det från fackeltågsrörelse till riksdagskraft, kunde konstatera att han nu formade svensk migrationspolitik utan att behöva sitta i regeringen och ta ansvar för den. En organisatorisk elegans som Machiavelli hade nickat gillande åt.

Det finns en viss poetisk rättvisa i att ett parti som byggde hela sin identitet på att aldrig få inflytande, nu spenderar sin tid på att försvara ett inflytande som gör att migrationssiffrorna faktiskt fallit kraftigt — vilket borde vara partiets största seger, men som paradoxalt nog riskerar att ta bort den viktigaste mobiliseringsfrågan. Vad gör man med framgång när framgången hotar affärsmodellen? Det är SD:s stora existentiella dilemma inför 2026.

Aktuella frågor 2025-2026

På migrationsområdet har SD anledning att vara nöjda. Antalet asylsökande har sjunkit dramatiskt och partiet tar gärna åt sig äran för den hårdaste migrationspolitiken på decennier. Det är dock värt att notera att de faktiska besluten fattades av en M-ledd regering som SD stöder utifrån, vilket innebär att SD kan ta äran om det går bra och skylla på ”regeringen” om det går dåligt. Det kallas i politiska kretsar för att äta kakan och ha den kvar, och SD har utvecklat det till en konstform.I brottsbekämpningsfrågan förespråkar SD hårdare tag, fler poliser, sänkt straffmyndighetsålder och utvisning av utländska medborgare som begår brott. Det är positioner som ligger i linje med en bred opinionsmajoritet, och SD framhäver gärna att de ”hade rätt” om gängkriminaliteten långt innan andra partier vågade prata om den. Att partiet under samma period hade företrädare som begick en del brott på egen hand är en detalj man inte uppehåller sig vid i valrörelsematerialet.

I energi- och klimatpolitiken är SD skeptiska till vindkraft, positiva till kärnkraft och tveksamma till klimatmål som de anser skada svenska industrijobb. Det är en position som går hem hos industriarbetare i norra Sverige och sommarstugeägare med utsikt, men som klimatforskare tenderar att beklaga. Partiet menar att Sverige inte ska offra sin konkurrenskraft för att rädda världen, en ståndpunkt som är lättare att hålla om man tänker kortsiktigt eller inte bor vid en kust.

Inför valet 2026 satsar SD tungt på att vara det enda alternativet för väljare som är missnöjda med allt, en strategi som fungerat förträffligt i tjugofem år och som det inte finns någon som helst anledning att ändra på, oavsett vad meningsmätningarna på 18-19 procent säger om taket för tillväxten.

Riksbulletinens omdöme

Bertil Dimberg, Inrikesredaktör
Sverigedemokraterna fick 20,5 procent i valet 2022, en ökning från 17,5 procent 2018 och 12,9 procent 2014. Partiet har alltså mer än tredubblat sitt väljarstöd sedan 2010, en tillväxtkurva som de flesta börsnoterade bolag skulle vara avundsjuka på. Under samma period har det hållits 47 dokumenterade presskonferenser av övriga partier om vikten av att inte normalisera SD, vilket i efterhand kan konstateras ha haft en begränsad effekt. Riksbulletinen noterar med akademiskt intresse att det mest framgångsrika sättet att stoppa ett parti möjligen inte är att förklara för väljarna att de har fel — men vi lämnar gärna den slutsatsen till läsaren, som förmodligen redan drog den.