SVT:s älgvandring är den sista kvarvarande pelaren i vår gemensamma civilisation
Medan politiken splittrar, ekonomin oroar och klimatet förändrar kontinenternas konturer, finns det en sändning som år efter år förenar det svenska folket i stum och djupt andaktsfullt betraktande av fyrbenta däggdjur som korsar en älv.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
LEDARE
Medan politiken splittrar, ekonomin oroar och klimatet förändrar kontinenternas konturer, finns det en sändning som år efter år förenar det svenska folket i stum och djupt andaktsfullt betraktande av fyrbenta däggdjur som korsar en älv. SVT har nu bekräftat att älgvandringen sänds även 2027, och Riksbulletinen anser att detta beslut förtjänar inte bara applåder, utan ett nationellt tacksamhetsmonument i granit.
Riksbulletinen anser att SVT, en public service-institution som annars tenderar att ägna sina sändningstimmar åt angelägenheter av tvivelaktig allmännytta, denna gång har fattat ett beslut av sådan genomgripande kulturell och existentiell betydelse att redaktionen känner sig förpliktad att träda fram ur sin sedvanliga återhållsamhet och uttrycka ett oförbehållsamt och helhjärtat gillande.
Ty vad är, om man tillåts ställa den retoriska frågan, den svenska gemenskapen om inte en samling individer som, oavsett partitillhörighet, bostadsort eller inställning till övriga företeelser i tillvaron, kan samlas framför en skärm och i kollektivt andlöst tillstånd bevittna en älg — ibland flera älgar, om gudarna är nådiga — som med en majestätisk och fullständigt avsiktslös värdighet vadar genom ett vattendrag vars namn de flesta tittare varken kan stava eller återge i efterhand?
Den älg som förenar ett splittrat folk
Det har i denna tidnings spalter tidigare noterats att den moderna medievärlden, med sina algoritmer, sina rekommendationsflöden och sina oändliga strömmar av innehåll utformat för att maximera upprördhet och minimera kontemplation, i grunden underminerar den typ av gemensamt, stilla och fullständigt meningslöst seende som älgvandringen representerar och som, Riksbulletinen vågar påstå, är den enda kvarvarande formen av äkta nationell samvaro som inte omedelbart leder till en kommentarsfältstvist. Ingen har ännu lyckats göra älgen kontroversiell, och det är en bedrift som förtjänar erkännande.
Vissa röster — företrädesvis sådana som återfinns i pressreleaser från digitala medieaktörer och i krönikor skrivna av personer som beskriver sig själva som ”innehållsstrateger” — har hävdat att linjär television är en döende konstform och att SVT borde omfördela sina resurser mot kortformat, interaktivitet och vad som brukar kallas ”relevans för yngre målgrupper”. Riksbulletinen betraktar dessa argument med den blandning av medlidande och stilla förakt som de förtjänar, och påpekar att ingen ännu sett en älg förlora i relevans.
Redaktionen uppmanar därför SVT:s ledning att inte blott fortsätta sändningarna 2027, utan att aktivt överväga att utöka formatet till att omfatta en hel säsong, gärna med direktsänd nattkamera, ett bisittarpanel bestående av tysta människor i vindjackor, samt möjlighet för allmänheten att ge älgarna namn — ett interaktivitetsinslag som, till skillnad från de flesta interaktivitetsinslag, sannolikt skulle höja sändningens andliga halt snarare än sänka den.
